Lördagens stämma

På lördag håller Centerpartiet i Stockholms stad sin distriktsstämma. Vi kommer att ha en heldagsövning på riksdagen och det är mycket bra med folk anmälda. Jag har fått frågan av valberedningen om att sitta ordförande för mötet och tackat ja. Sen får vi ju se vad stämman säger i sina val men roligt ska det bli.

Jag vet inte hur många distriktsstämmor jag varit på men många är det. Både som CUF-ordförande och som riksdagsledamot har jag talat på stämmor runtom i landet. De distrikt jag hunnit lära känna bättre är Västmanland som är mitt gamla hemlän där jag "toppade karriären" med att vara vice ordförande för partidistriktet för snart tio år sedan. Örebro län hann jag få hygglig inblick i de år jag pluggade på Örebro universitet.

Alla stämmor har en grundformalia som är lika. Men det som gör Stockholms stämmor unika är kraften och debattlustan som finns i dem. Medelåderna är också en helt annan. I mångt och mycket är Stockholm en modern folkrörelse. Det är alltid hyggligt med nya medlemmar på stämmorna. De är debattglada och tar med självklarhet samma plats och ytrymme som mer ärrade partiveteraner.

Debatterna går emellanåt heta men folk blir inte osams. Man har många idéer och förslag vilket inte minst syns i floran av motioner som kommer in. Ett 40-tal i år som ni ser i handlingarna.

Stockholms partidistrikt var för drygt 10 år sedan nära på dött. Sedan dess har nya medlemmar kommit till, partiavdelningar bildats och det är i dag en febril aktivitet. Jag kan faktiskt inte minnas att man nybildat partiavdelningar någonstans i landet utom på ett par ställen. I Stockholm finns flera nyabldade och mycket livaktiga avdelningar i dag. Det är oerhört glädjande.

På många ställen runtom i landet har avdelningar lagts ned men i Stockholm fyller de en central roll i verksamheten. Friska gröna skott är de som med tiden ska göra en stark klöver.

Stureplanscenterns möten har flera gånger fått byta lokal för att det varit över 100 deltagare. Centerkvinnorna i Stockholm drar numera fulla hus och har föreläsare som gör att långt många fler än de närmast sörjande närmar sig centerkvinnorna. Ungdoms- och högskoleförbundet har en oerhört bra nivå på sina sammankomster och jag är ofta glad att jag inte behöver debattera emot dem utan har förmånen att tillhöra samma lag. På ren svenska så är det mycket och starkt liv i stockholmscentern.

Det är oerhört många som har bidragit och slitit på resan så här långt. Ett nav har dock Per Ankesjö varit som var med redan när det var som värst och som fortfarande har många år med vigör framför sig. Två valsframgångar har han och centermedlemmarna i Stockholm bakom sig och de laddar för en tredje.

Vad vill jag då med allt detta? Den noggranne kommer i handlingarna till stämman på lördag se att vi ska välja en nomineringskommitté. Jag har till valberedningen sagt att det vore en fantastiskt rolig uppgift att ingå i nämnda kommitté. Det innebär också att jag inte kommer att kandidera till riksdagen för Stockholms stad i valet 2014.

Min man Johnny, dottern, hundarna och jag bor sedan slutet på 2012 i Tullinge i Botkyrka kommun och därmed Stockholms län. Jag har varit heltidspolitiker sedan hösten 2012 vilket är 12.5 år nu. För mig som är 35 får det anses vara en hygglig del av livet. I Stockholm finns oerhört bra personer i dag som skulle sköta ett riksdagsuppdrag med den äran. Abir al Sahlani som är en ideologiskt stark person och en personlig förebild för mig är en av dem. Johan Hedin som nu ersätter mig under min tjänstledighet gör ett fantastikt jobb och jag trycker "like" varje gång jag ser hans status på facebook för allt klokt han säger och gör. Vi ska heller inte glömma att det utöver dem som redan har positioner i dag finns många fler som kommer slita hårt i valet och siktar på riksdagen. Simon Palme som nyss slutat som ordförande för CUF i Stockholm och många, många fler.

Jag tycker det är dags för rotation på bänken i Stockholms stad helt enkelt och jag vet att det finns bra folk som tar över. Vi kan inte häcka i evigheter på politiska poster utan måste kunna gå in i och ur politiken - varje gång med fler erfarenheter som kan bidra till att arbeta för väljarna och partiet. Både partiet och vi själva skulle nog må bra att efter ett par perioder göra något annat.

Den dagen partiets centrala valberedning inför höstens stämma frågar om jag ställer upp för omval till partistyrelsen kommer jag med glädje att säga ja. När dagen är inne för att lämna in nycklarna till kontoret i ledamotshuset kommer jag nog inte att tystna. Det finns mycket debatt kvar att föra och partistyrelsen är en alldeles utmärkt plattform för det. Som krona på verket sitter jag inte heller på två tunga platser i partiet utan vi blir fler som får en bra plattform att stå på.

Jag ser några uppdrag jag har i dag som jag gärna fortsätter med om partiet på olika nivåer tycker det är bra men såna saker är det inte aktuellt att diskutera förrän efter valet.

Vad som vore roligt vore att kandidera till kommunfullmäktige i Botkyrka. Det är enda kommunen i Stockholms län vi inte har mandat i och den typen av utmaningar är något jag älskar. Precis som när jag bestämde mig för att kandidera i Stockholm som inte hade några mandat 2006 i stället för i Västmanland där jag hade mer än goda chanser att kryssa mig in i riksdagen. Ska fundera lite till på den innan jag bestämmer mig.

Detta är inget bokslut utan bara en hint om att jag inte kandiderar 2014 för Centerpartiet i Stockholms stad. Det är också bra att i tid meddela sådant så att hugade kan förbereda sig och fundera på om de vill sikta mot riksdagen utan att jag är i vägen ;)